Kategorier
Skrivande

Jag skriver helst av allt på biblioteket

Gärna på bibliotekets café med en kopp grönt te. Citronella. Utan mjölk. OM bibliotekets café ligger i anslutning till själva biblioteket och inte typ i en kall källare. Eller allra helst sitter jag nog ändå hemma vid köksbordet med ett tänt ljus i mässingsstaken snett framför mig. Men det får bara var jag hemma. Och helst ska ingen heller vara på väg hem på ett ganska bra tag. Då blir jag för stressad. Därför är hemmaskrivandet, av rätt uppenbara skäl, rätt så sällsynt just nu. Och idag sitter jag vare sig hemma eller på biblioteket.

Idag sitter jag i ett aktivitetshus. Här finns parkourhall, skejthall. Replokal, boulebanor och säkert massa annat bakom de där dörrarna som smäller från och till. Och här sitter jag, mitt på boulebanan. Eller egentligen mitt emellan. Men det känns mer som mitt på. Jag har på mig den grovstickade kulturtanttröjan. Det var den tjockaste jag kunde hitta. Och den noppiga raka kappan över det (också tjock). Halsduken och kängorna. Jag är ändå kall om låren och näsan rinner. Nu slocknade de sista lysrören. Om jag bara ställer upp eller viftar lite tänds de igen. Det är nära på lite bättre så här. Ändå. Jag struntar i det.

Tanken var att jag skulle skriva. I en timme och 30 minuter medan Love tränar.
Hittills har jag svarat på ett mejl. Gjort en ytterst liten jobbgrej. Kollat hemnet två gånger och funderat över hur många grader det egentligen (inte) är här inne. Jag får en slags flash back till ridhusets inomhuspaddock. Minus att det inte finns ens en enda sömnig ridskoleponny att titta på här. Här finns faktiskt inget kul alls att titta på faktiskt. Förutom tre röda ringar som hänger på väggen. Diameter cirka 40 centimeter. För små för att vara rockringar och jag undrar verkligen varför de hänger på väggen.

Bakom den vitmålade tegelväggen hör jag de ihärdiga kullagren slå mot plywoodrampen. Lysrören i taket fortsätter släckas och tändas. Genom den uppställda ståldörren kan jag ana Love och hans träningskompisar som hoppar upp och över plintarna där inne. 

Nu har jag tittat hemnet en gång till. Inget nytt. 

Om 20 minuter kommer de svettiga tonårsgrabbarna ut genom dörren.

Fram till dess ska jag ägna mig åt att researcha adoptioner från Indonesien under 70- och 80-talet. Förmodligen kommer jag igång ordentlig någon gång runt klockan 20.27.

Kategorier
Skrivande

Att skriva om skrivandet

För bara några minuter sedan satt jag och försökte författa en förfrågan, en öppen förfrågan om hjälp att bolla idéer till mitt skrivprojekt. En tanke som slog mig när jag satt och skrev var varför jag egentligen skriver på det här projektet. Varför jag skriver överhuvudtaget. En fråga som jag vet dyker upp hos fler än mig, ganska ofta dessutom.

Jag avslutar för dagen och tänker precis stänga ner datorn. Då hittar jag en skrivövning om att skriva om skrivandet på Debutantbloggen. Passande?

Alltså. Att i valfri litterär stil skriva om det egna skrivandet. Försök att besvara frågorna:

Varför skriver jag?
För vem skriver jag?
Vilka är mina litterära likar?
Vilka villkor och möjlighet har skrivandet för mig?

Att skriva om mitt jag gör jag för mig. I pennan ser jag den jag är, den jag letat efter. Jag skriver för den som undrar om sådant som har med ovisshet att göra. Ovisshet kring jaget. Jag vill att det som är svårt ska kännas enkelt, att det jag vill säga inte går att stänga av. Jag vill skriva tills jag inte undrar mer.

Kategorier
Skrivande

En skrivövning från Debutantbloggen

När Debutantbloggen bytte skribenter inför det nya året sörjde jag ganska hårt, till en början. Men nu när jag läst några inlägg börjar jag lära känna de nya bloggarna och förstår så klart att detta också kommer kunna bli jättebra.

Idag när jag läste ikapp (eftersom jag dissat bloggen lite så har jag missat en del) så hittade jag en liten skrivövning. Heja heja! tycker jag och dessutom lovar de fler under året 🙂

Min skrivövning om Dvala.

Som i dvala gick jag länge.
Under ett täcke som skydd.
Det var trångt och kvavt.
Och jag visste att luften snart skulle ta slut.
Ändå lät jag tiden gå,
utan att låtsas om.

Sen kom dagen.
Dagen då jag tog de första trevande stegen.
Dagen jag såg på himlen, som om första gången.
Då visste jag
att det är nu.
Det är nu det verkligen börjar.

 

Kategorier
Skrivande

Skriva 6 minuter om dagen

Den 4 september påbörjade jag en utmaning, eller kanske snarare en övning, som gick ut på att skriva 6 minuter om dagen för att få igång en god vana. En vana att skriva. Jag hade tappat lite lusten i mitt skrivprojekt och ville inte tappa skrivglädjen så jag försökte mig på detta för att hålla igång och kanske rent av hitta glöden igen.

Så här gjorde jag.

Jag skapade en Anteckning i Evernote som jag döpte till Skriv 6 min 30 dagar (4 sep – 4 okt). Varje dag tog jag fram min anteckning och började med att skriva dagens datum. Innan jag satte igång klockan bestämde jag mig för inom vilket område jag skulle skriva och när jag startade klockan var uppdraget att flödesskriva i 6 minuter utan att stanna upp. Vare sig mer eller mindre.

Några av de saker som jag upplever som svåra när jag flödesskriver är att inte gå tillbaka och ändra felstavningar och/eller byta ut ord. Ibland lyckades jag, ibland inte. Det är också jobbigt när det står still. Då kan det vara svårt att komma igång och tankarna låser sig liksom. Men för det mesta löste det sig av sig själv och det jag skrev ändrade riktning  och personerna i texten började tänka på något annat eller göra något helt oväntat helt av sig självt. Lite grann en känsla av att det hela skrev sig själv.

Att sluta skriva när klockan ringde efter 6 minuter var också svårt. Vissa dagar gjorde jag så att jag fortsatte för att jag ville känna på flowet. Men känslan av att sluta skriva mitt i en tanke var också oväntat tillfredsställande, eftersom det på något sätt gav upphov till en känsla av att ”jag har mer berättande kvar”, vilket är precis den känsla jag saknat när jag haft skrivtorka. Så det var en bra grej med att alltid sluta efter 6 min.

I alla fall. Den 4 oktober hade jag klarat mig genom övningen och jag har nu i min anteckning 30 stycken minikorta berättelser. Det är minnen från barndomen, möten mellan karaktärer jag arbetat med i mitt skrivprojekt, personbeskrivningar av karaktärer jag hittat på i stunden, beskrivningar av händelser från dagen, berättleser där jag försökt sätta mig in i mina barns perspektiv, drömmar jag drömt och lite annat.

Väldigt givande och rolig övning. Testa om du vill få in vanan att skriva varje dag på ett enkelt sätt. 6 minuter är jättelite men du hinner faktiskt jättemycket. Och känslan är, i alla fall för mig, att jag skriver.

Nu har jag utvecklat övningen och gör så att jag den närmsta veckan ska arbeta 6 minuter varje dag med karaktärerna i mitt skrivprojekt. Det jag skriver då ska endast handla om dem.

Jag undrar vilka de är. Och vad de kommer hitta på!

Kategorier
Skrivande

Att prata skrivande med andra skrivande människor

Igår hade jag mitt andra samtal med min nya skrivkompis. Så här gjorde vi.

Innan samtalet svarade vi båda på tre frågor om vårt eget skrivande och skickade till varandra. De tre frågorna hade min skrivkompis arbetat med tidigare. Jag tror det var på en skrivkurs och vi tyckte att det var ett bra sätt att få igång varje samtal.

Frågorna handlar om:

  1. Vad man skrivit den senaste veckan?
  2. Vad man lärt sig?
  3. Vad man ska göra som nästa steg?

Utifrån hur vi svarat på frågorna är det lätt att komma på relevanta saker att prata om. Det blir ett underlag för att ställa nyfikna frågor, peppa varandra och hjälpa till att se ens eget skrivande från ett annat perspektiv. Det är också ett bra verktyg för att kunna gå tillbaka och fråga om saker som vi pratat om vid tidigare samtal som är nyfiken på. Och det är sjukt peppande att någon frågar om hur det gått med ”den där karaktärerna du testade förra gången” eller ”hur gick det med den där idén du fick mitt i natten”.

Så här tycker jag om att ha en skrivkompis.

  1. Så häftigt att prata skrivande med andra som skriver.
  2. Coolt att kunna prata i över en timme med en person jag egenligen inte känner och ändå få ut så enormt mycket av det.
  3. Lite jobbigt att hitta tid och känna sig motiverad att ”arbeta” på fritades. Men det är lite som att träna eller springa. Du ångrar dig aldrig efteråt och du får en enorm boost och lite som en adrenalinkick efteråt.
  4. Bra grej helt enkelt.

Just nu har jag svårt att skriva på mitt projekt. Istället gör jag en grej där jag skriver 6 minuter per dag. Vad som helst. Flödesskriver och slutar direkt efter de 6 minuterna. Fick tipset via Skrivradion och Skriv!

Den 4 oktober har jag skrivit 6 min per dag i 30 dagar (om jag lyckas och det ska jag!) och då tänker jag att det är dags att jag bestämmer mig. För om jag ska fortsätta på mitt skrivprojekt eller inte. Och vad jag ska skriva på om jag inte fortsätter med projektet. Men fram till dess är det 6-minutersgrejen som är grejen. Men efter gårdagens samtal kliar det faktiskt i fingrarna lite mer än innan. Det är en skön känsla.

Kategorier
Skrivande

Och sen tog det stopp (om skrivkramp)

Sen sist. Efter att ha gjort en ordentlig plan (ett synopsis), skissat på innehållsförteckning, karaktärsgalleri och lite annat kom jag ju äntligen igång och började skriva!

Tack vare Skriv! fick jag mycket pepp och tips som gjorde att jag höll i min plan. Vi var några stycken som gick samman och började ge respons på varandras synopsis och lite på texter. Det var jätteroligt och givande. Karaktärerna började ta liv och jag upptäckte känslan av att ”berättelsen hände”. Mina huvudpersoner talade om för mig vilka de var och jag följde dem och skrev lite här och var i berättelsen.

Men sen tog det typ stopp. Sommaren hände och det blev svårt att hinna med allt. Vi hade massor av härligt besök, jag läste böcker, vi badade och sprang i skogen. Underbara sommar. Jag ångrar inte en sekund men skrivandet kanske inte tog mig riktigt så långt som jag hade hoppats.

Så nu. Den där gränsen när motivationen går över till press. Så hårfin och svår att förstå sig på.

  • Jag tvivlar på berättelsen
  • Jag skriver inte på berättelsen

Jag sitter i detta nu och har börjat fundera på nya berättelser och saker att skriva på. Jag vet att jag borde ge berättelsen en chans men samtidigt vill jag inte slarva bort alla idéer som dyker upp och som pockar på uppmärksamhet. Tänk om det är en av de idéerna som blir den där boken?

Men.

Skriv! säger jag och min skrivkompis

En mycket bra sak som hänt sen sist är att jag genom Skriv! har fått mig en skrivkompis. Vi hade vårt första möte i torsdags och det känns väldigt skönt att bolla känslor, idéer och tankar kring skrivandet med någon som också skriver.

Det började med att vi var den där lilla responsgruppen, men eftersom grupperna ska göras om enligt tips från coachen delade vi oss istället i skrivkompispar.

Det jag kom fram till efter vårt möte i torsdags var att jag kan fundera på berättelser, planera, fixa och redigera hur mycket som helst, men själva berättelsen kommer inte hända så länge jag inte skriver på den. Så. Jag måste ju bara göra det. Det förstår jag ju. Så jag ska försöka.

Men för att inte tappa bort nya idéer har jag en idébok nära till hands. Och just nu tänker jag mig att om skrivglädjen i bokprojektet inte håller uppe så måste det ju vara ok att skriva åtminstone någon liten berättelse in emellan. För att hålla ångan uppe liksom. Det är väl i alla fall bättre än att inte skriva alls. Eller vad tror ni?

I övrigt inspirerar naturen mig väldigt mycket just nu. Svampplockning, löpning och utomhustid är guld värt för sinnet. Kom precis tillbaka från en kvällspromenad mellan åkrar, tågräls, hus och hästhagar.

Luften andas sommar, men vinden höst. 
Det doftar torra löv och solnedgång. Grusvägen under himlen.

Kategorier
Skrivande

En sida är en sida mer än noll sidor

Jag har börjat skriva!

För ett par veckor sedan gick jag som jag tidigare sagt med i Skriv! Och har tack vare det börjat formulera mig. Jag har valt en bokidé och försökt att komma igång på riktigt. Jag tvivlar starkt på min idé men tänker att det får gå ändå. Poängen med Skriv är för mig bland annat att komma in i att få en skrivande livsstil och jobba mot målet att skriva en bok. Det är många delar i det arbetet som jag inte känner till och jag har nu fått känna på några av dem. Därför fortsätter jag trots att jag inte riktigt vet om min idé håller. Tänker mig att själva planen kan jag ändra efterhand och jag vill i alla fall testa på vad som egentligen passar mig bäst, typ bara skriva eller göra en meganoggrann plan att följa.

Jag hörde någonstans att allt du skriver kommer hur som helst alltid vara skrivet. Jobbet är gjort. Lite så känner jag. Jag vill skriva och om jag skriver så har jag skrivit. Bra så.

Sex saker som fört mig framåt i mitt skrivande

Eftersom jag känner mig så nöjd med att jag faktiskt tar mig framåt vill jag gärna dela med mig lite av vad jag gjort hittills.

  1. Jag gick med i Skriv! och har genom det fått en skrivgrupp
  2. Jag började med att välja EN av mina idéer vilket betyder att jag istället för att sitta och tänka på och skriva på och planera för två-tre bokidéer lägger jag allt fokus på EN sak.
  3. Jag skrev ett kort synopsis och delade med mig av till mina nya skrivkompisar (kännu väldigt konstigt att lämna ifrån sig något som är så mycket bara i sin linda men jag väntar spänt på feedback som sker på onsdag när vi har vårt första ”möte”).
  4. Jag ville komma igång och skriva vad som helst och började flödesskriva en text som blev starten på en Prolog. Så fort jag började skriva kände jag att jag fick ett grepp om en av huvudpersonerna och fick lite mer tankar om vad jag behövde bygga ut med.
  5. I synopsis byggde jag därför på med en ungefärlig innehållsförteckning för att kunna se den dramaturgiska kurvan framför mig.
  6. Fortsatte efter det att skriva på Prologen för att få bättre grepp om ytterligare en av huvukaraktärerna.

Och nu har jag skrivit två sidor som jag i mitt bokdokument kallar Prolog. Ha! Jag har börjat.

 

Kategorier
Skrivande

Idén om att skapa en ny vana

Jag vill så sjukt mycket. Jag vet att det är orealistiskt men det hindrar inte att jag vill! Och det som gör det svårt är att jag känner att jag är på gång. Snart kommer det. Allt det där som vill ut, allt jag vill göra, uppleva, uttrycka. Det är på väg. Men det kommer sååååå lite.

Exempel på saker jag vill göra (och kommer göra!): Skriva en bok, resa till världens alla hörn (eller åtminstonde ett par), träna, springa, vara i naturen, koppla ner (alltså internet), leka, bara vara, plantera i trädgården, renovera, köpa grill, skriva dagbok(!), gå på lunchkonsert, läsa bloggar, läsa böcker, läsa inget, laga mat, laga bättre mat, ringa kompisar, träffa kompisar… åka och jobba.

Men en dag i veckan gick jag upp tidigt och passade på att skriva. Då tänkte jag att det kunde bli en ny vana. Gå upp lite tidigare varje dag för att skriva av mig lite av allt det där som vill ut. Även om det bara är några rader, typ 10 minuter. Det är då jag har som mest krut i kroppen för min egen kreativitet. Det är då jag bestämmer mig för att ”ikväll ska jag skriva”, men när kvällen kommer har jag ingen kraft. Genom att göra detta är min tanke att kunna samla alla tankar, få ur mig onödiga saker som ligger och tar plats och dessutom blir det en möjlighet att skriva fram saker.

Jag testar. Jag skriver dagbok för att få ur mig mina idéer. Det blir som en ”att göra lista” i dagboksform. För det har jag så det räcker! Kanske kan jag slippa trello, todoist och kalendernotiser när jag inte jobbar i alla fall. En god tanke.

Återkoppling utlovas.

Kategorier
Skrivande

Om att skriva

Jag har börjat skriva. Eller… jag har börjat fortsätta skriva.

När jag var liten skrev jag sagor. Som tonåring skrev jag dagbok, som en dåre skrev jag dagbok. Sen fick jag en skrivmaskin och började skriva texter. Tankar. Där någonstans mellan raderna blev tankarna dikter och sen dagbok igen. En period skrev jag sms så att fingrarna blödde. På min första riktiga mobiltelefon, Nokia 3310. Det blev mail, uppsatser, brev, jobbansökningar, reflektionsprotokoll, utvärderingar, artiklar, facebookinlägg, tweets.

Så länge jag kan minnas har jag älskat att skriva. Jag har alltid älskat ord. I en tråd på Facebook såg jag frågan ”Varför skriver du?” och jag började fundera en del på det. Det enklaste svaret är nog helt enkelt ”för att jag måste”.

I ett samtal med coachen Sofia Sivertsdotter berättade jag att jag kände mig vilsen och att jag hade svårt att göra val. Vi pratade bland annat om att jag ville arbeta kreativt men jag visste inte med vad och på vilket sätt.

Med hjälp av rådet att fundera på frågorna ”Vad vill du ha gjort när du är 110 år?”, ”Var vill du vara om 10-25 år?” och ”Hur skulle du vilja arbeta?” började jag tänka efter. Jag gjorde personlighetstest och jag har försökt tydliggöra mina grundvärderingar, med hjälp av Tru-Values Program, för att kunna ta beslut utifrån vad det är jag vill och vad som är bra för mig. Jag har svårt att välja en sak att göra, men jag försöker åtminstone göra en sak i taget.

Jag springer. Jag sjunger. Jag tänker. Jag lyssnar. Jag fotograferar. Jag skriver.
Skapande. Kreativitet. Att kunna se och höra.

Det är uppenbart vad du brinner för. Att få använda mer av den du är.
– Sofia Sivertsdotter

Och det tänker jag göra.

En av de saker som jag skulle vilja göra, det är att skriva.
Därför gör jag det. Jag skriver för att jag måste!