Om att åka på utflykt och om att (inte) skriva

Jag har varit på utflykt. För mig själv. Jag tog bilen och rusade ner till Lund direkt efter jobbet. Kom förstås iväg senare än jag tänkt mig från kontoret och hann inte gå den där mysiga promenaden i den mysiga staden. Bland höstlöven i alla de perfekta färgerna. Förbi nationer och studenterna på cykel, personer med kaffe i ena handen och kärleken i den andra. Det hade nästan blivit mörkt när jag kom fram men jag hann se att universitetsbiblioteket var inklätt i röda murgrönor. Från mark till topp. Och jag hann med att nästan bli överkörd av ett gäng cyklister eftersom jag inte förstod var gångbanan började och slutade.Jag hann besöka Skissernas museum. Så coolt. Första gången.Och jag hann lyssna på Sandra Beijer. Grym kvinna. Jag funderar på och låtsasleker med tanken att jag skulle kunna göra sånt där som hon gör. Till exempel som att jobba med att Fortsätt läsa

En oväntad skrivplats är också en skrivplats

Jag tycker om att sitta på bibliotek och skriva. Gärna på bibliotekets café med en kopp grönt te. Citronella. Utan mjölk. OM bibliotekets café ligger i anslutning till själva biblioteket och inte typ i en kall källare. Eller allra helst sitter jag nog ändå hemma vid köksbordet med ett tänt ljus i mässingsstaken snett framför mig. Men det får bara var jag hemma. Och helst ska ingen heller vara på väg hem på ett ganska bra tag. Då blir jag stressad. Därför är hemmaskrivandet rätt så svårt för mig att få till just nu. Och idag sitter jag vare sig hemma eller på biblioteket. Idag sitter jag på Jutan som är ett aktivitetshus här i Helsingborg. Här finns parkourhall, skejthall. Replokal, boulebanor och säkert massa annat bakom de där dörrarna som smäller från och till. Och här sitter jag, mitt på boulebanan. Eller egentligen mitt emellan. Men det känns mer Fortsätt läsa

Att skriva om skrivandet

För bara några minuter sedan satt jag och försökte författa en förfrågan, en öppen förfrågan om hjälp att bolla idéer till mitt skrivprojekt. En tanke som slog mig när jag satt och skrev var varför jag egentligen skriver på det här projektet. Varför jag skriver överhuvudtaget. En fråga som jag vet dyker upp hos fler än mig, ganska ofta dessutom. Jag avslutar för dagen och tänker precis stänga ner datorn. Då hittar jag en skrivövning om att skriva om skrivandet på Debutantbloggen. Passande? Alltså. Att i valfri litterär stil skriva om det egna skrivandet. Försök att besvara frågorna: Varför skriver jag? För vem skriver jag? Vilka är mina litterära likar? Vilka villkor och möjlighet har skrivandet för mig? Att skriva om mitt jag gör jag för mig. I pennan ser jag den jag är, den jag letat efter. Jag skriver för den som undrar om sådant som har med ovisshet Fortsätt läsa

November – en månad för skrivande

Mitten av november och halvvägs genom skrivutmaningen nanowrimo 2017. Det jag skriver på i år handlar om mig själv. Jag har länge haft en tanke om att jag vill skriva självbiografiskt. Om mina upplevelser och känslor av att vara adopterad och jag har försökt närma mig det på olika sätt. Men ingenting har riktigt slagit rot i mig. Och projektet som jag skriver på just nu är knappt ens ett projekt heller, utan mer en massa lösa anteckningar där jag skrivit ner minnen, funderingar, känslor och detaljer som jag på något sätt kan koppla till att jag är adopterad. När jag bestämde mig för att köra nanowrimo i år också försökte jag mig först på ett gammalt skrivprojekt som “legat gömt i byrålådan” det senaste året. Men två dagar in i november kände jag att det projektet inte drev mig särskilt starkt. Jag plockade istället upp alla gamla trådar jag Fortsätt läsa

Hjälp. Jag har inte skrivit… nu igen

Skriva. Jag tänkte att jag skulle skriva. Lite eller mycket eller i alla fall nåt. Nu när det äntligen blev helg. Jag hade två dagar utan planer. Inga barn hemma i huset och hoppet sa att nu ska det ske. Nu kan jag äntligen hinna med att skriva. Lördag gick. Vi åkte ut i naturen och promenerade. Lyssnade på bäcken som rann genom isen. Fotade trädstammar, vårtecken och varandra. Vi gick bredvid varandra och jag fick hålla honom i handen. Min kärlek. Jag blev åksjuk i bilen. Vi åkte hem och låg på soffan. Glömde äta mat. I ett tappert försök öppnade jag ett dokument. Skrev några ord om saker som dök upp. Kände att det kanske är det jag vill skriva om. Tittade inte åt det andra. Det som jag egentligen skulle skriva på. Inga ord att räkna. Vi tittade på play och sen hade dagen gått. Det blev söndag. Jag hade Fortsätt läsa

En skrivövning från Debutantbloggen

När Debutantbloggen bytte skribenter inför det nya året sörjde jag ganska hårt, till en början. Men nu när jag läst några inlägg börjar jag lära känna de nya bloggarna och förstår så klart att detta också kommer kunna bli jättebra. Idag när jag läste ikapp (eftersom jag dissat bloggen lite så har jag missat en del) så hittade jag en liten skrivövning. Heja heja! tycker jag och dessutom lovar de fler under året 🙂 Min skrivövning om Dvala. Som i dvala gick jag länge. Under ett täcke som skydd. Det var trångt och kvavt. Och jag visste att luften snart skulle ta slut. Ändå lät jag tiden gå, utan att låtsas om. Sen kom dagen. Dagen då jag tog de första trevande stegen. Dagen jag såg på himlen, som om första gången. Då visste jag att det är nu. Det är nu det verkligen börjar.  

Skriva 6 minuter om dagen

Den 4 september påbörjade jag en utmaning, eller kanske snarare en övning, som gick ut på att skriva 6 minuter om dagen för att få igång en god vana. En vana att skriva. Jag hade tappat lite lusten i mitt skrivprojekt och ville inte tappa skrivglädjen så jag försökte mig på detta för att hålla igång och kanske rent av hitta glöden igen. Så här gjorde jag. Jag skapade en Anteckning i Evernote som jag döpte till Skriv 6 min 30 dagar (4 sep – 4 okt). Varje dag tog jag fram min anteckning och började med att skriva dagens datum. Innan jag satte igång klockan bestämde jag mig för inom vilket område jag skulle skriva och när jag startade klockan var uppdraget att flödesskriva i 6 minuter utan att stanna upp. Vare sig mer eller mindre. Några av de saker som jag upplever som svåra när jag flödesskriver är Fortsätt läsa

Att prata skrivande med andra skrivande människor

Igår hade jag mitt andra samtal med min nya skrivkompis. Så här gjorde vi. Innan samtalet svarade vi båda på tre frågor om vårt eget skrivande och skickade till varandra. De tre frågorna hade min skrivkompis arbetat med tidigare. Jag tror det var på en skrivkurs och vi tyckte att det var ett bra sätt att få igång varje samtal. Frågorna handlar om: Vad man skrivit den senaste veckan? Vad man lärt sig? Vad man ska göra som nästa steg? Utifrån hur vi svarat på frågorna är det lätt att komma på relevanta saker att prata om. Det blir ett underlag för att ställa nyfikna frågor, peppa varandra och hjälpa till att se ens eget skrivande från ett annat perspektiv. Det är också ett bra verktyg för att kunna gå tillbaka och fråga om saker som vi pratat om vid tidigare samtal som är nyfiken på. Och det är sjukt peppande Fortsätt läsa

Och sen tog det stopp (om skrivkramp)

Sen sist. Efter att ha gjort en ordentlig plan (ett synopsis), skissat på innehållsförteckning, karaktärsgalleri och lite annat kom jag ju äntligen igång och började skriva! Tack vare Skriv! fick jag mycket pepp och tips som gjorde att jag höll i min plan. Vi var några stycken som gick samman och började ge respons på varandras synopsis och lite på texter. Det var jätteroligt och givande. Karaktärerna började ta liv och jag upptäckte känslan av att “berättelsen hände”. Mina huvudpersoner talade om för mig vilka de var och jag följde dem och skrev lite här och var i berättelsen. Men sen tog det typ stopp. Sommaren hände och det blev svårt att hinna med allt. Vi hade massor av härligt besök, jag läste böcker, vi badade och sprang i skogen. Underbara sommar. Jag ångrar inte en sekund men skrivandet kanske inte tog mig riktigt så långt som jag hade hoppats. Så nu. Den där Fortsätt läsa

En sida är en sida mer än noll sidor

Jag har börjat skriva! För ett par veckor sedan gick jag som jag tidigare sagt med i Skriv! Och har tack vare det börjat formulera mig. Jag har valt en bokidé och försökt att komma igång på riktigt. Jag tvivlar starkt på min idé men tänker att det får gå ändå. Poängen med Skriv är för mig bland annat att komma in i att få en skrivande livsstil och jobba mot målet att skriva en bok. Det är många delar i det arbetet som jag inte känner till och jag har nu fått känna på några av dem. Därför fortsätter jag trots att jag inte riktigt vet om min idé håller. Tänker mig att själva planen kan jag ändra efterhand och jag vill i alla fall testa på vad som egentligen passar mig bäst, typ bara skriva eller göra en meganoggrann plan att följa. Jag hörde någonstans att allt du skriver Fortsätt läsa