Surabaya del 2: Vi hittar det som varit mitt barnhem

Vi sitter i en bambumöbel med blommiga dynor hemma hos mr Henry. Han och hans fru bjöd in oss utan att tveka. Rummet har konstiga vinklar och en trappa som jag inte lyckas lista ut vart den leder. Det är mörkt ute och det regnar. Fönster och dörrar står öppna och som på de flesta platser vi varit på i Indonesien känns det knappt någon skillnad på inomhus och utomhus. Jag är nervös. Ser mig om i rummet och försöker memorera alla detaljer. Platsen, känslan, stunden. Jag snubblar på orden när jag försöker berätta vad vi gör där. Jag vill förklara att jag vet att barnhemmet inte längre finns kvar, att jag bara vill veta om det var här på gatan det låg. Jag vill inte att de ska känna sig påträngda men jag vill samtidigt veta så mycket som möjligt. Jag vill veta hur länge de bott på gatan, Fortsätt läsa

Surabaya del 1: På besök i staden där jag föddes

Nu är det ett år sedan jag besökte den stora, smutsiga, hetsiga, obegripliga staden Surabaya. Min födelsestad. För första gången. Det var egentligen “bara” tänkt att vara en tvåveckors semesterresa på Bali, men lite i sista sekund bokade vi in ett dygn även i Surabaya. Jag ville inte leta efter något på riktigt, bara se lite av staden och känna efter hur det skulle kännas att vara där. Så ett dygn kändes bra. Jag visste inte heller om jag skulle vilja prata om det när jag kom hem igen, därför berättade jag inte för folk att vi skulle dit. Men det påverkade mig såklart mycket. Jag var så förväntansfull samtidigt som jag inte vågade hoppas på något alls. Inför besöket var jag nervös och sammanbiten. Surabaya ligger på Java och vi visste att det skulle vara en kontrast jämfört med Bali. Det liksom bullrade och stadens karaktär kändes med en Fortsätt läsa

Saker att göra på Nusa Lembongan

Ett av stoppen på vår Baliresa i april gjorde vi på den lilla ön Nusa Lembongan. Vi valde Lembongan före Gili Islands på rekommendation av vänner som varit där bara några veckor tidigare. Det skulle vara en lite mindre exploaterad ö this is a fine place to just put your feet up and relax – läste vi på lembonganisland.com och efter ett par dagar i Kuta kände vi oss mer än redo för något lugnare och mer intimt. Från Balis huvudö till Lembongan tog vi oss med en snabbfärja (Scoot Fast Cruises). Båtfärden går att likna med någon typ av åkattraktion på Liseberg. Det gick snabbt och vågorna var höga. Men vi kom fram helskinnade och det faktum att vi skulle åka tillbaka med samma båt tre dagar senare var lätt att förtränga med den vita sanden mellan tårna. Det turkosa vattnet på hornhinnan. Paradis. Lembongan går att beskriva ganska Fortsätt läsa

“Men bor din mamma i Indonesien eller i Sverige?”

Nu har vi tagit oss med bil från Ödåkra via Landskrona till Köpenhamn, därifrån med flyg till Amsterdam. I Amsterdam hoppade vi på det stora planet som med en yttepytteliten mellanlandning tog oss hela vägen till Denpasar, Bali. Vi började vår resa 11.30 lokal svensk tid och landade drygt 26 timmar senare på ett hotellrum i närheten av Kuta Beach, med lila och gula innerväggar. Hotellrummet luktar inpyrd rök. Det känns bra att vi bara ska stanna här i två nätter. De flesta här verkar se att jag kommer från Indonesien och det är redan många som har frågat tveksamt om mitt ursprung och jag försöker berätta. Killen i passluckan frågade var jag kom ifrån, var jag var född, var min mamma bodde och fattade inte mycket av mina (om du frågar mig, extremt enkla och pedagogiska försök att förklara att jag var adopterad…). När jag började illustrera med händerna Fortsätt läsa

En perfekt kväll med syster och Maggio i Köpenhamn

För snart en vecka sedan hade jag den mest magiska eftermiddag och kväll. Jag, storasyster, Veronica Maggio och uppskattningsvis ett par tusen till. Jag tog ledigt hela eftermiddagen och direkt efter lunch drog vi till Malmö och sedan vidare mot Köpenhamn. Äventyret började där och då med en fiskburgare på McDonalds och ett parkeringsgarage jag aldrig tidigare sett i Hyllie. Därifrån tog vi tåget till ett sensommarvarmt Köpenhamn där vi strosade upp och ner längs gågatan, fikade världens största bakverk (mitt var utsökt, Marias mindre utsökt) på Café Norden. Vi tog oss också en funderare på det egentliga underhållsvärdet av gatuteater och misstänkte att en bil som stod mitt på torget kanske var en bomb. Köpenhamn sommarens sista dag (31 augusti) borde ju ändå vara ett tillfälle. Sen tog vi oss lite tveksamt (tveksamt för att vi inte hittade vägen, inget annat) till Lilla Vega där seminariet Future Feminism skulle hålla Fortsätt läsa

Vi utforskar Ödåkra

Efter en vanlig dag på jobb och förskola tog jag och en av mina smågangsters bilen till gamla “Spritan” som finns här i Ödåkra. Byggnaden är i extremt dåligt skick och ägaren har i omgångar blivit ålagd höga böter. Det verkar inte som om det händer så mycket mer än så dock. Det är en spännande plats och jag tycker att byggnaden är jättefin, eller skulle åtminstone kunna bli. Vi vågade inte gå in men smög runt på utsidan och tittade och fastän det ligger nästan mitt i bebyggelse fick jag kusliga känslor av övergivenheten. Skräckfilmskänslor. Genom krossade rutor kunde vi se förfallna skåp och hyllor. Vi hörde vinden dra genom de öppna ytorna och tak och väggar började ge sig åt alla håll. Tänker mig att det kan vara bra att vi utforskar tillsammans. Kanske undviker risken att han gör det själv… Hade så gärna velat gå in och känna Fortsätt läsa