Essa är här – en förlossningsberättelse

Ja, så kom han till slut. Essa. Den 9 december 2017. Det här är mitt försök till förlossningsberättelse. För när vore en bättre tid att skriva en, än när en precis gått igenom en. Förlossning alltså. Det har gått två månader sedan födseln redan men texten skrev jag, eller påbörjade i alla fall, när Essa var bara ett par veckor. När jag börjar tänka på hur jag vill skriva den här berättelsen så kommer det först ingenting. Det gör mig ledsen. Det är en sådan speciell och fin upplevelse och jag känner så mycket i kroppen. Och framför allt i hjärtat. Varför är det så svårt att fånga det i ord? Men jag trugar och knåpar ihop några av de lösa trådar som hänger och slänger i min dimmiga ammande hjärna. Det första jag berättar. Inleder med. När någon frågar mig om förlossningen är att det gick snabbt. Så. Det Fortsätt läsa

Tio veckors väntan

Nu är det bara tio veckor kvar tills du ska komma hit. Till oss. Bara tio veckor… Ett sommarlov. En evighet. Kroppen blir större och större. Folk jag möter säger att jag går konstigt. Jag vaggar. På väg tillbaka från lunch häromdagen, tog jag ett par steg framåt och gungade in i en kollega, för att i nästa två steg gunga in i en annan åt höger. Lite som en bowlingkägla, konstaterade den ena. Och ja, det är en bra beskrivning för hur jag känner mig just nu. Foglossningen har varit påtaglig ganska länge. Jag har som mest ont på ena sidan och märker särskilt av det när jag har suttit ner länge eller när jag ska försöka ta mig ur sängen. Sebastian har börjat putta på mig för att jag ska kunna resa mig över huvud taget. Att sova är i det stora hela ingen drömtillvaro. I natt sov Fortsätt läsa

Om en långsam sommarvecka och att vänta trean

Det regnar ute idag också. Skurarna duggar tätt och ingen vet när de kommer eller hur länge de varar. Alldeles nyss slog blixten ner inte långt härifrån och nu lyser solen in från altandörren. Den här veckan är det bara jag och Sebastian hemma. Inga barn. Planen var att vi skulle åkt till Stockholm i tisdags och hälsat på vänner och familj. Men nu har snart hela veckan gått och vi har istället fått spendera den med bara varandra. Lite (eller ganska mycket) som en dröm förstås (!) men vi tycker ändå lite synd om oss själva. Mest synd om Sebastian som fått bältros. Eftersom bältros kan smitta den som inte haft vattkoppor med just vattkoppor, och eftersom merparten av de vi skulle träffa har bebisar och/eller små barn, var det inte många kvar som var så sugna på att umgås med oss just nu. Bältrosen är alltså anledningen till Fortsätt läsa

Fredagsmys

Fredag igen. Bytesdag. Lämnar barnen hos deras pappa. Läser färdigt den där boken. Gråter lite försiktigt, för det gör jag alltid när en bok tar slut. Planterar blommor. Äter pizza med sparris och pinjenötter. Dricker lite bubbel. Pratar hål i huvudet på Sebastian som sitter mitt emot. Lyssnar på fågelkvittret. Funderar på helgen. Tar fram skrivdon och skriver. Det har jag inte gjort sen resan till Indonesien.

Nu reser vi (på riktigt)

För några månader sedan skrev jag om att längta efter att resa och om vår lilla resa till Karlskrona, som ett substitut till de där långa drömresorna som har en tendens att aldrig bli av. Men nu råkar det faktiskt vara så att vi tog en titt på resekontot, slog ihop ett och ett och insåg att det faktiskt är nu vi ska göra den där resan som jag hela tiden tjatar om att jag vill göra. Det vill säga en sån där once in a life time resa. Sen vi träffades för tre år sedan är resandet något som jag tjatat rätt mycket om. Vi åkte mycket på semester när jag var barn, men jag har ändå alltid ångrat att jag aldrig gjorde någon långresa på egen hand. En sådan där resa som alla andra gjorde. Någon åkte till andra sidan jordklotet och reste runt, en annan var au pair i Fortsätt läsa

Att hälsa på syster och att svettas igen

Vi har varit hela helgen hos storasyster och hennes familj i Lerum. Barnen har skrikit ikapp och brottats på golvet i kusinernas pojkrum, spelat minecraft och kollat youtube-klipp så ögonen förmodligen skulle behöva skärmdetoxas i minst en vecka, de har skrattat så de kiknat och bråkat bara lite. De vuxna har druckit vin, bakat bullar och stekt bacon. Vi har alla testat våra trampolinkunskaper och kvalitet på mag- och ryggmuskulatur på airhopp i Partille och vi har varit väldigt mycket lediga tillsammans. Allt sammantaget, en mycket fin helg. Den timme vi spenderade på airhop är förövrigt den mesta kondition jag fått på hela vintern. Det var underbart att svettas igen och när jag tänker på det så har jag nog inte sprungit sen någon gång i julas. Och innan dess var det så dåligt med löppass att det knappt räknas. Jag har varit förkyld i omgångar hela hösten när jag tänker efter. Sådär ordentligt förkyld med Fortsätt läsa

Hur orolig kan man bli för sina barn?

De ringer från skolan och jag måste hämta Adam tidigare. Han hade gått ner för en kulle och fått plötslig huvudvärk. “Jag sa till Julle att han skulle vänta lite för jag fick ont i huvudet, sen kom det bara pang och jag var tvungen att sätta mig ner och gråta”, säger barnet till mig när vi pratar. Lärarna är oroliga. De tycker att jag nog ska åka till doktorn. Det har de googlat sig fram till att man ska göra när man har ont i huvudet på det sättet. Jag sätter mig i bilen med Adam bredvid mig. Blek och liten. Med motorn igång ringer jag till vårdcentralen och sköterskan frågar tusen frågor. Men jag svarar (med Adams hjälp) att han ser som vanligt, hör som vanligt, kan gå, mår inte illa, har inte så ont längre, har inte ramlat eller fått något slag mot huvudet och njae jag är kanske Fortsätt läsa

En planlös helg

Första advent 2016. Den här helgen shoppade vi mest hela tiden. Och jag försökte återhämta mig efter en förkylningsvecka. Jag var till och med hemma från jobbet i två dagar, utan att jobba. Black friday och vi bor 1 km från Väla. Det säger sig självt vart vi skulle ta vägen en helg helt utan planer och barn. Jag lyckades shoppa kläder jag “behövde”, nåt jag bara ville ha och kuddar till våra soffor. Köp inte kuddar på black friday, om du vill ha ett tips. Omöjligt att ta sig fram i minglet, onödigt jobbigt att klämma sig in i omklädningsrummet och du känner dig som värsta överkonsumenten (även om det är med all rätt så lite onödigt mycket). Efter det nya kuddinköpet lagade vi middag. Stekte kött, drack rödvin i vackra glas, lyssnade på musik, tjatade inte på några barn som var tvungna att städa upp efter sig, städade upp efter oss själva Fortsätt läsa

När veckans första dag är fredag

Somrigaste, mest udda veckan på länge. Veckan börjar med fredag. För så är det i vårt varannanveckas liv. Byte på fredag. Det minsta barnet har varit hemma med feber, så jag hämtar hemma hos barnens pappa. Inget konstigt. Bara inte riktigt som det brukar eftersom bytet brukar ske på skolan. Lördag är en fin dag. Börjar med ett dopp i poolen (passar på eftersom det är sån väldig sommarkänsla). Vi får besök och  fikar tillsammans. Klappar hunden. Pratar. Sen tar vi en cykeltur till Väla. Eftersom lille har haft feber får han sitta på min pakethållare. Hur farligt kan det vara tänker jag? Det finns ju hjulskydd och han hade bara gnällt hela vägen om vi hade cyklat så det blir jättebra. Sommarkänslan fortsätter och vi njuter vinden i håret och köper lördagsgodis på Hemmakväll. Alla glada och lyckliga. 10 meter från huset rullar jag långsamt (och då menar jag verkligen långsamt) in Fortsätt läsa

Att förbereda sig mentalt för semester

Nackdelen med att tycka väldigt mycket om sitt jobb är att det lätt blir lite konstigt när man ska vara ledig en längre stund. Så känner jag nu. Börjar nästan få lite ångest inför semestern. Nästan. I tre veckor och framåt är det just nu jäääätte stora luckor i min kalender, inga möten, inga workshops eller viktiga dokument att uppdatera. Inte ens några schemalagda kafferaster. Hur ska detta gå? Eftersom vi redan har hunnit med en solresa i sommar så hade jag tänkt att försöka ta semestern som den kommer och inte boka in allt för mycket. Verkligen slappna av. Och det borde väl inte vara så svårt?! Men… Semestern har inte ens börjat. Jag fick panik för att inte hinna utnyttja sommaren och hjärnan har nu gått på högvarv för att försöka vara förberedd på saker att göra om det mot förmodan skulle bli o u t h ä r Fortsätt läsa