Om att åka på utflykt och om att (inte) skriva

Jag har varit på utflykt. För mig själv. Jag tog bilen och rusade ner till Lund direkt efter jobbet. Kom förstås iväg senare än jag tänkt mig från kontoret och hann inte gå den där mysiga promenaden i den mysiga staden. Bland höstlöven i alla de perfekta färgerna. Förbi nationer och studenterna på cykel, personer med kaffe i ena handen och kärleken i den andra. Det hade nästan blivit mörkt när jag kom fram men jag hann se att universitetsbiblioteket var inklätt i röda murgrönor. Från mark till topp. Och jag hann med att nästan bli överkörd av ett gäng cyklister eftersom jag inte förstod var gångbanan började och slutade.Jag hann besöka Skissernas museum. Så coolt. Första gången.Och jag hann lyssna på Sandra Beijer. Grym kvinna. Jag funderar på och låtsasleker med tanken att jag skulle kunna göra sånt där som hon gör. Till exempel som att jobba med att Fortsätt läsa

Jag är adopterad

Jag har något roligt att berätta. Det handlar om att jag är adopterad. Det kanske inte kommer som årets överraskning. Jag förstår det. Men det jag vill berätta är alltså inte att jag är adopterad. Det tänker jag att ni kanske vet. Det är mer att jag vill berätta om ett projekt jag arbetat med som jag kallar Jag är adopterad. Jag är adopterad är tänkt att fungera som en plattform för den som är adopterad där en kan dela med sig av tankar och berättelser. Saker som kanske är svårt att prata om men ändå kan behöva komma ut. Du kan läsa mer om varför jag ville starta sidan i inlägget Därför vill jag starta “jag är adopterad”. På sidan finns också information om hur du gör om du själv är adopterad och vill skriva något på sidan. Känner du någon du tror vill skriva på sidan tipsa gärna. Fortsätt läsa

Väntan, väntan

Du som följer vet att jag just nu mest går och väntar. Väntar på att något ska hända i min röttersökning. Något, vad som helst, som kan berätta något om mina biologiska rötter. Det finns mycket information om hur ofta vi svenskar rör våra mobiltelefoner på en dag och om hur länge, hur mycket och till vad vi använder dem till. Från olika källor kan jag läsa att svensken rör mobilen mer än 2600 gånger på en dag. Och i snitt spenderade jag, enligt uppgifter i min smartphone, 10 procent av min tid vid min mobilskärm den senaste veckan. Och ja, jag har mer eller mindre stenkoll på min skärm konstant. Jag har mobilen liggande på skrivbordet på kontoret och hemma har den en plats där jag lätt kan se den i princip hela tiden. Kanske lite väl många, men varje gång jag hör det där burrande ljudet väcks ändå Fortsätt läsa

En oväntad skrivplats är också en skrivplats

Jag tycker om att sitta på bibliotek och skriva. Gärna på bibliotekets café med en kopp grönt te. Citronella. Utan mjölk. OM bibliotekets café ligger i anslutning till själva biblioteket och inte typ i en kall källare. Eller allra helst sitter jag nog ändå hemma vid köksbordet med ett tänt ljus i mässingsstaken snett framför mig. Men det får bara var jag hemma. Och helst ska ingen heller vara på väg hem på ett ganska bra tag. Då blir jag stressad. Därför är hemmaskrivandet rätt så svårt för mig att få till just nu. Och idag sitter jag vare sig hemma eller på biblioteket. Idag sitter jag på Jutan som är ett aktivitetshus här i Helsingborg. Här finns parkourhall, skejthall. Replokal, boulebanor och säkert massa annat bakom de där dörrarna som smäller från och till. Och här sitter jag, mitt på boulebanan. Eller egentligen mitt emellan. Men det känns mer Fortsätt läsa

Fortsättningen

Jag skrev en del 1 för längesedan i vad jag tänkte mig skulle bli en fortsättning. Ett berättande om mitt sökande baserat på rapporter från den organisation jag anlitat för att hjälpa mig att söka efter mina biologiska rötter.  Tankar om rapporternaI första delen sammanfattade jag den första rapport jag fick från Stitchin Mijn Roots. I rapporten punktade olika steg som tagits i Surabaya och hur de nu planerat att gå vidare. När jag fick den första rapporten hade deras utsände i korta drag påbörjat arbetet med att säkerställa vem som bor och vem som bodde var på den adress som fanns angiven som min och min mammas bostadsadress vid tidpunkten då hon lämnade bort mig. Underlaget var egentligen ganska skralt men det tog ändå mycket tid och energi av mig att ta in det. Jag läste varje ord ytterst långsamt. Bearbetade varje mening och försökte tolka varje mellanrum som Fortsätt läsa

Del 1. Rapport från sökandet – Hur kan man greppa något som händer på andra sidan jordklotet?

I hereby send you the report of the search made by our correspondent Polly. It has an open end, we would like to go back soon for a follow-up since Polly has not been able to speak to the residents of the address in your documents. His search was a three day journey trough the village. He spoke a lot of people but no positive ending so far.  Det var längesedan jag skrev nu. Jag vet. Och det beror inte på att det har stått helt stilla i sökandet, utan mer på att jag inte riktigt kunnat sammanfatta det som händer på andra sidan jordklotet. När man tar hjälp av Stichting Mijn Roots (My Roots Foundations) som jag har gjort så påbörjar de själva sökningen inom två månader från det att de fått all dokumentation. Jag postade mina papper i december månad och i mitten av januari fick jag den Fortsätt läsa

Stichting Mijn Roots hjälper mig att söka mina rötter

Jag har påbörjat min sökning med hjälp av en organisation. Jag fick tips om Stichting Mijn Roots (My Roots Foundations) från andra som tagit hjälp av dem och nu är jag alltså igång. I det här inlägget tänkte jag i korta drag beskriva hur långt jag kommit hittills och hur det hela går till. Under förra året sökte jag till Spårlöst. Och jag väntade rätt länge på att de skulle höra av sig. Men när det inte blev något bestämde jag mig för att fortsätta mitt eget sökande. Jag har från flera olika håll hört talas om organisationen Stichting Mijn Roots, som är en ideell organisation som inriktar sig på röttersökning från Indonesien. För adopterade av adopterade. Länk till Stichting Mijn Roots – Sidan är på holländska men om du översätter den med till exempel googles eget verktyg förstår man innehållet hyfsat. De som driver organisationen är adopterade från Indonesien, Fortsätt läsa

Tvåtusen nitton

2019 alltså. Känns så rätt. Jag kände det direkt i morse när jag skulle skriva dagens datum för första gången i år. Jag brukar annars tycka lite illa om att börja skriva det nya året i siffror. Men inte 2019. Att det känns så rätt måste ju bara vara ett tecken. För nåt. På att det kommer bli ett hejdundrande bra år eller nåt sånt. Eventuellt så är det bara ett tecken på att jag har en hang up på det skrivna. Apropå det så har jag ju verkligen inte skrivit ihjäl mig det senaste. Åtminstone inte här på bloggen. Jag har tänkt en massa på det men inte kommit så mycket längre än så. Men men. God start till dig som läser och om saker som att söka mina rötter, skriva, leva familjelivet, jobba och att vara människa tänker jag att det bästa är att inte lova något. Typ Fortsätt läsa

Att söka sina rötter – ett steg i taget

För några veckor sedan fick jag nys om att Spårlöst sökte personer till en ny säsong. Jag knåpade ihop ett brev och sökte. Jag har inte fått något svar och jag har inga direkt höga förväntningar på att jag ska komma med, eftersom jag antar att antalet sökande är många. Men att söka till Spårlöst blev en spark i baken. Från att inte riktigt veta vare sig om eller hur jag ska ta tag i sökandet var det mycket steget att söka som gjorde att jag faktiskt bestämde mig för att nu är jag redo. Men var börjar man egentligen? Även om jag har väntat i hela mitt 36 år långa liv är det inte helt klart och tydligt vad jag ska göra nu när det faktiskt är dags. Just nu befinner jag mig i något slags första steg och jobbar med att samla information samt fundera över hur jag Fortsätt läsa