En oväntad skrivplats är också en skrivplats

Jag tycker om att sitta på bibliotek och skriva. Gärna på bibliotekets café med en kopp grönt te. Citronella. Utan mjölk. OM bibliotekets café ligger i anslutning till själva biblioteket och inte typ i en kall källare. Eller allra helst sitter jag nog ändå hemma vid köksbordet med ett tänt ljus i mässingsstaken snett framför mig. Men det får bara var jag hemma. Och helst ska ingen heller vara på väg hem på ett ganska bra tag. Då blir jag stressad. Därför är hemmaskrivandet rätt så svårt för mig att få till just nu. Och idag sitter jag vare sig hemma eller på biblioteket.

Idag sitter jag på Jutan som är ett aktivitetshus här i Helsingborg. Här finns parkourhall, skejthall. Replokal, boulebanor och säkert massa annat bakom de där dörrarna som smäller från och till. Och här sitter jag, mitt på boulebanan. Eller egentligen mitt emellan. Men det känns mer som mitt på. Jag har på mig den grovstickade kulturtanttröjan. Det var den tjockaste jag kunde hitta. Och den noppiga raka kappan över det (också tjock). Halsduken och kängorna. Jag är ändå kall om låren och näsan rinner. Nu slocknade de sista lysrören. Om jag bara ställer upp eller viftar lite tänds de igen. Det är nära på lite bättre så här. Ändå. Jag struntar i det.

Tanken var att jag skulle skriva. I en timme och 30 minuter medan Love tränar.
Hittills har jag svarat på ett mejl. Gjort en ytterst liten jobbgrej. Kollat hemnet två gånger och funderat över hur många grader det egentligen (inte) är här inne. Jag får en slags flash back till ridhusets inomhuspaddock. Minus att det inte finns ens en enda sömnig ridskoleponny att titta på här. Här finns faktiskt inget kul alls att titta på faktiskt. Förutom tre röda ringar som hänger på väggen. Diameter cirka 40 centimeter. För små för att vara rockringar och jag undrar verkligen varför de hänger på väggen.

Bakom den vitmålade tegelväggen hör jag de ihärdiga kullagren slå mot plywoodrampen. Lysrören i taket fortsätter släckas och tändas. Genom den uppställda ståldörren kan jag ana Love och hans träningskompisar som hoppar upp och över plintarna där inne. 

Nu har jag tittat hemnet en gång till. Inget nytt. 

Om 20 minuter kommer de svettiga tonårsgrabbarna ut genom dörren.

Fram till dess ska jag ägna mig åt att researcha adoptioner från Indonesien under 70- och 80-talet. Förmodligen kommer jag igång ordentlig någon gång runt klockan 20.27 lagom till träningen slutar 20.30.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *