En skrivövning från Debutantbloggen

När Debutantbloggen bytte skribenter inför det nya året sörjde jag ganska hårt, till en början. Men nu när jag läst några inlägg börjar jag lära känna de nya bloggarna och förstår så klart att detta också kommer kunna bli jättebra. Idag när jag läste ikapp (eftersom jag dissat bloggen lite så har jag missat en del) så hittade jag en liten skrivövning. Heja heja! tycker jag och dessutom lovar de fler under året 🙂 Min skrivövning om Dvala. Som i dvala gick jag länge. Under ett täcke som skydd. Det var trångt och kvavt. Och jag visste att luften snart skulle ta slut. Ändå lät jag tiden gå, utan att låtsas om. Sen kom dagen. Dagen då jag tog de första trevande stegen. Dagen jag såg på himlen, som om första gången. Då visste jag att det är nu. Det är nu det verkligen börjar.  

Vad kan man ha en skrivkompis till?

Skrivkompis. Jag har en skrivkompis. Jag rekommenderar alla som skriver att skaffa sig en. Efter att ha gått med i Skriv i somras fick jag (och alla som deltar i programmet) hjälp med att få mig en skrivkompis. Till en början kändes det ganska obekvämt och lite pinsamt. Tanken på att ringa upp någon jag aldrig träffat eller vet någonting om och börja prata skrivande var lite knäpp faktiskt. Vi blev i alla fall en grupp på fyra som började lite trevande med att ge varandra textrespons och det var en superhärlig grupp med enormt mycket energi. Men eftersom det egentligen var skrivkompisar vi skulle bilda så delade vi oss i två par. Min skrivkompis blev Ina Och jo, visst är det lite knäppt att ringa upp varandra, säga hej och sen ösa på med prat om bara skrivande. Vi har aldrig träffats och vi känner inte varandra. Egentligen. Samtidigt känns det som Fortsätt läsa

Varför skriver jag idag?

Efter en fullproppad dag med aktivitetsplaner, lathundar, filmning, möten, webbuppdateringar och sociala medier kommer jag hem och undrar hur jag tänkte när jag tidigare under dagen bestämt mig för att skriva efter jobbet. Varför skulle jag vilja det när jag suttit vid datorn nästan hela dagen? Hur ska jag orka tänka nåt mer efter att ha proppat varje cell i hjärnan full med information och samtidigt dränerat samma celler på nya idéer och funderingar? Men så tar jag en kort promenad och tankarna börjar virvla. Jag söker efter något att skriva på men vill samtidigt njuta av luft i mina lungor och testar ett tips jag fick om att “lägga” saker på olika kroppsdelar, för att minnas dem. Och när jag kommer hem funkar det faktiskt. Jag tar den där tanken jag placerat på ena axeln under min promenad och sätter mig ner och börjar skriva. Inget speciellt, bara ord. Och nu Fortsätt läsa

Att hälsa på syster och att svettas igen

Vi har varit hela helgen hos storasyster och hennes familj i Lerum. Barnen har skrikit ikapp och brottats på golvet i kusinernas pojkrum, spelat minecraft och kollat youtube-klipp så ögonen förmodligen skulle behöva skärmdetoxas i minst en vecka, de har skrattat så de kiknat och bråkat bara lite. De vuxna har druckit vin, bakat bullar och stekt bacon. Vi har alla testat våra trampolinkunskaper och kvalitet på mag- och ryggmuskulatur på airhopp i Partille och vi har varit väldigt mycket lediga tillsammans. Allt sammantaget, en mycket fin helg. Den timme vi spenderade på airhop är förövrigt den mesta kondition jag fått på hela vintern. Det var underbart att svettas igen och när jag tänker på det så har jag nog inte sprungit sen någon gång i julas. Och innan dess var det så dåligt med löppass att det knappt räknas. Jag har varit förkyld i omgångar hela hösten när jag tänker efter. Sådär ordentligt förkyld med Fortsätt läsa

Hur orolig kan man bli för sina barn?

De ringer från skolan och jag måste hämta Adam tidigare. Han hade gått ner för en kulle och fått plötslig huvudvärk. “Jag sa till Julle att han skulle vänta lite för jag fick ont i huvudet, sen kom det bara pang och jag var tvungen att sätta mig ner och gråta”, säger barnet till mig när vi pratar. Lärarna är oroliga. De tycker att jag nog ska åka till doktorn. Det har de googlat sig fram till att man ska göra när man har ont i huvudet på det sättet. Jag sätter mig i bilen med Adam bredvid mig. Blek och liten. Med motorn igång ringer jag till vårdcentralen och sköterskan frågar tusen frågor. Men jag svarar (med Adams hjälp) att han ser som vanligt, hör som vanligt, kan gå, mår inte illa, har inte så ont längre, har inte ramlat eller fått något slag mot huvudet och njae jag är kanske Fortsätt läsa

En reflektion om att vara på väg

Jag brukar ofta fotografera bilder på vägar och stigar. Och för mig är symboliken i det att jag alltid känner att jag är på väg någonstans. Många gånger har det inneburit att jag längtat. Längtat till något nytt eller bara till något annat. Tidigare i mitt blev detta lite min grej. Jag tycker om att göra saker, utveckla saker, förändra och jag var hela tiden ett steg före. Bestämde mig för en sak och höll stenhårt på det, tills det inte var kul längre. Utbildade mig. Till allt och inget. Traskade vidare så fort något kändes fel. Tänkte att det som inte är bra på en plats är kanske bättre på en annan. Jag flyttade, bytte jobb, utbildning, kompisar. En gång sade en person till och med till mig att “du kommer ju alltid vilja ha något annat förstår du väl? Det är bara sån du är.” och jag kände att det nog Fortsätt läsa

365 nya dagar

Det bästa jag vet. Nya tag, nya utmaningar, tänka om och tänka bättre.  Och så här är det. Jag har inte ett enda nyårslöfte. Men. Jag har funderat och funderat och nu har jag färdigställt årets plan. Saker som jag känner är viktiga för mig att fortsätta fokusera på i år är till exempel att vara i naturen. Där kan jag andas och jag kan tänka. Så fort jag kommer utanför en dörr sluter sig mina ögon nära på av sig självt. Bröstet höjer sig i en djup inandning och jag suckar till av lycka och uttrycker så gott som alltid “gud va’ skönt att komma ut”. Jag kan bara uttrycka det som att min själ längtar utomhus. Jag skulle så gärna vilja kunna säga att jag är mig själv ärlig fullt ut. Och jag skulle vilja känna att jag litar på mig själv och mina egna val. Men så Fortsätt läsa

Paus – snart play

Innan jag helt går vidare till 2017 pausar jag lite och ser tillbaka. 2016 skrev jag mål. Och nu när jag tittar tillbaka på dem så känns det som om jag faktiskt tänkte igenom målen ganska noga. Även om jag inte riktigt minns att jag gjorde det… Problemet med målen för 2016 var att jag inte utvärderat dem någon endaste gång under året. Inte på riktigt. Trots att de var rätt SMARTa och alltså hade kunnat ligga till bra grund för att utvärderas. Jag ser i alla fall nu när jag läser dem att jag har haft målen med mig någonstand där i bakhuvudet, vilket känns ganska bra 🙂 Så här såg de i alla fall ut. TIO MÅL FÖR ÅRET 2016 Upptäcka minst ett nytt resmål check Njuta av att vara i naturen check Testa ett nytt äventyr, som exempelvis åka höjdbanan check Åka skidor eller snowboard minst en gång check Upprätthålla en Fortsätt läsa